Anne Levlin 2021-02-27 Anne Levlin 2021-02-27

10 resefakta om mig

Tänkte anta denna utmaning och skriva ner lite förhoppningsvis intressanta/udda resefakta om mig och mina resor. Många av bilderna är gamla, tagna före den digitala åldern, därav är bildkvaliteten inte den bästa.

1.Jag fick resa mycket redan som liten flicka, bland annat till det forna Jugoslavien

Resorna var spännande och vi åkte i stort sett alltid med egen bil runt i Europa. Bilen packades full med dynor, sovsäckar, konserver, primuskök, och annat nyttigt som kunde behövas. På släp efter bilen hade vi en tältsläpvagn, en Combi-Camp, vårt resehem. Den första bilen jag minns vi åkte runt i Europa med var en gul Lada. Tältsläpvagnen var orangefärgad. Ibland planerat, ibland mer spontant och oplanerat åkte vi iväg på våra äventyr. Jag har så många härliga minnen från denna tid och är så tacksam över att mina föräldrar gjorde det här. Jag blev bekväm och kände mig hemma var än vi var. På båtarna övernattade vi under trapporna i sovsäckar. Vilken häftig tid det var! Och ja, tältsläpvagnen finns kvar. Jag borde fixa upp den lite.

2. Jag har besökt 12 grekiska öar

Ett tag var vi väldigt Greklandsorienterade. Under flera somrar besökte vi Grekland ett antal gånger. De öar jag varit till är Samos, Rhodos, Lesbos, Kos, Kalymnos, Karpathos, Tilos, Symi, Nissyros, Kefalonia, Zakynthos och Agathonissi. Några öar har besökts flera gånger och några resor har gjorts till fastlandet.

3. Jag har en kompis i Indien som brukar ringa mig då och då

I Indien blev vi väldigt goda vänner med en trummis och han brukar ringa då och då. Han hjälpte mig för övrigt också hitta en riktigt bra djembe. I Indien fick vi också rida elefant. Elefantridning diskuteras mycket, eftersom deras fötter inte tål hårda underlag, som asfalt till exempel. Vi hade möjlighet att rida i ett wildlife sanctuary, där djuren sköttes om och långt fick leva på egna villkor.

PS. Ett Indienbesök tar på hårt på kropp och själ. Många intryck och många uttryck (läs toalettbesök).

4. Jag har spelat på jazzklubb i Ponta Delgada på Azorerna

När vi besökte Azorerna brukade vi på kvällarna gå och lyssna till en lokal jazzpianist. Vi blev bekanta med honom vilket resulterade i att han en kväll erbjöd mig att spela med honom. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Vilken kväll vi hade!

Vi besökte Azorerna det nyår när euron togs i bruk och var de allra sista i Europa att ta i bruk den nya valutan, eftersom ögruppen ligger så långt ute i Atlanten och ligger i den sista och västligaste tidszonen i Europa.

Azorerna har för övrigt fler kor än invånare och mjölkprodukter från Azorerna dominerar den portugisiska matmarknaden.

5. I Armenien och Georgien har jag bekantat mig med några av storheterna i det forna Sovjetunionen

I Georgien besökte vi Stalins hemstad och hus i Gori. Eftersom georgierna inte är speciellt stolta över sin ökände landsman, är det något av en icke-plats för dem. I Armenien kan man träffa på minnet av bröderna Mikojan. Ena brodern var en av Stalins närmaste män och den andra brodern utvecklade det sovjetiska jaktplanet MiG.

Georgien och Armenien är utan tvekan några av de intressantaste platser jag besökt.

6. Som barn blev det många resor till Sovjetunionen

Min mamma arbetade som röntgensköterska och hade en kollega som brukade ordna resor till Sovjetunionen. Klart vi hakade på. Jag har varit i Moskva, Petrozavodsk, Aunus, Sordavala och åkt båt över Ladoga till gamla Valamo. Senare har jag besökt Sankt Petersburg och Viborg. Fascinerande resor alla.

7. Jag har plockat snäckor i Senegal

I Senegal plockade jag de största snäckorna jag någonsin sett. De var otroligt vackra och var lika stora som ett litet huvud ungefär. En märklig händelse var att vi blev guidade genom traktens största cannabisodling (vi köpte inget) och fick lära oss grunderna i västafrikansk woodoo. Med hjärtat i halsgropen klappade jag en krokodil.

8. På Madeira har vi gått ett tjugotal levador och en hel del vandringsleder

Madeira har vi besökt sju gånger. Vi brukar vandra levador där, de gamla bevattningskanalerna i bergen. Det är häftigt att vandra i naturen och levadorna bjuder på spänning i olika grad. Väderförhållandena är oförutsägbara och kan bjuda på överraskningar. Man skall inte vara rädd för höga höjder här.

9. Florens är mitt andra hem

Eftersom jag är övertygad om att jag någon gång levt i Italien på 1400-talet, är det Florens som är mitt andra hem. Här känner jag mig hemma speciellt mycket. Vaggan för renässansen med all sin konst och arkitektur slutar aldrig att fascinera.

10. Kuba har en alldeles speciell plats i mitt hjärta

Nu just längtar jag riktigt mycket hit. Det är en helt annan värld där revolutionen ännu lever kvar. Musiken, miljöerna och de alldeles underbara människorna gör Kuba till en pärla här på jorden.

Malecón, Havanna. En av de bästa platserna på jorden.

Läs mer

Anne Levlin 2020-03-08 Anne Levlin 2020-03-08

Ett hem i Kuba

Tacksamhet. Under det senaste året har jag verkligen försökt att praktisera tacksamhet dagligen. Såväl över smått som stort. Efter resan till Kuba kan jag känna alldeles speciell tacksamhet. Vi brukar känna att vårt hem är där vi är, men nu har vi verkligen en egen familj i Kuba. Vi är lyckligt lottade.

Det är något alldeles speciellt med Kuba. Det är så fascinerande att betrakta hur hela samhället fungerar. Hur människorna tar dagen som den kommer, hur de ser glädjeämnen i små saker, hur otroligt gästfria människorna är och hur de verkligen bjuder till. Man skäms verkligen över de lyxproblem vi har och som vi skapar oss.

Det är märkligt hur saker och situationer faller ut ibland. Ödet lägger sig i. Egentligen var det bara en tillfällighet att vi hamnade hos den här familjen. För ett år sedan då vi anlände sent på kvällen och hade tagit taxi från flygfältet in till gamla Havanna till vårt Casa partcular, visade det sig att stället var dubbelbokat. Visst, jag medger, man blir lite orolig. Klockan är runt midnatt, man är nog så trött efter den 12-timmar långa flygresan, man sitter i ett främmande hus i en stad som är obekant och har ingen aning om vad man ska ta sig till. De kan ingen engelska och vår spanska är inte bättre. Men barnen orkar förvånansvärt bra. Husvärden börjar ringa runt till bekanta och bekantas bekanta för att hitta ett ledigt rum någonstans i stan. Efter cirka 15 minuter kommer beskedet; ett rum är ledigt en kvarts promenad därifrån. Vi blir guidade dit och blir emottagna hos en familj, där vi första natten övernattar i ett tre personers rum. Det större rummet blir ledigt följande dag. Vi andas ut och somnar förvirrade men ändå nöjda. På den vägen är det. Det visade sig vara en alldeles speciell och härlig familj och nu har vi hållit kontakt ett år. Ödet gav oss det allra bästa!

Utsikt från terrassen i gamla Havanna, Habana vieja.

Utsikt åt andra hållet. Capitolio i bakgrunden.

Vilken glädje det var att få ses igen! Överösta med kramar och pussar kände vi oss så välkomna. Det vankades middag och förstås en hel massa prat. De pratar just ingen engelska, så vi får ta till spanskan. Men konstigt nog så lär man sig fort och mycket av det talade tycker vi att vi uppfattar. Sen får man ju såklart se till att man har nedladdat Google translate, så då fixar sig det mesta. Ibland blir ju översättningarna lite tokiga, men då får man ju skratta åt det.

Våra första dagar i Havanna gick åt att strosa runt, åka amerikanare, umgås med värdfamiljen samt att bada vid stranden Santa Maria, Playas del Este, som ligger en halvtimmes bilfärd från Havanna. Det enklaste sättet att åka till stranden är att åka taxi, priset ligger på cirka 40 CUC för en tur- och returresa. Du kan åka buss också, men då har du såklart tider att följa. Använder man sig av CUC (vilket man oftast gör) får du räkna med att priserna är rätt höga. Något helt annat är det ju om du har möjlighet att använda CUP, men det kommer inte på fråga när det kommer till transporter.

Cykeltaxi är också ett utmärkt sätt att röra sig med i staden.

Att strosa runt i gamla Havanna är något av det trevligaste man kan göra. Det finns över 1000 historiskt sett viktiga byggnader. Du ska inte vara alltför känslig; det luktar speciellt på många ställen och gamla Havanna är slitet. Men vem avgör vad som är en vacker yta? För mig är de slitna byggnaderna så vackra. På den enda promenadgatan Calle Obispo hittar du ett flertal caféer, restauranger, barer, butiker (rätt tomma sådana; vänta dig inte att du shoppar på Kuba), banker och bankomat samt ett Etecsa-kontor ifall du behöver köpa ett internetkort.

Det finns parker där du kan använda internet. Du kan också använda internet på Etecsa-kontoret. Men du behöver köpa ett kort med en kod för att komma in på nätet. Korten kostar 1 CUC och är giltiga en timme. Du kan använda samma kort flera gånger, men kom ihåg att logga ut från sessionen. Du behöver också ha ditt pass när du köper kortet. Korten säljs också på svarta marknaden för 2 CUC; i parkerna kan du fråga någon och snabbt kommer du att ha ett internetkort i handen.

Kuba är i första hand en cash-ekonomi, så det lönar sig att ha med euron i kontanter. Du kan växla in en liten summa på flygfältet så att du kommer dig till Havanna. Sedan lönar det sig att växla in mer vid växlingskontoren Cadeca. Passet med! Automater finns för uttagning av kontanter, men vi har inte använt oss av dem, så vi kan inte uttala oss om tillförlitligheten.

Det finns så mycket att se i Havanna, så du måste räkna med att inte kunna se allt. Guideböckerna ger de populäraste sevärdheterna, men stirra dig inte blind på dem, utan försök se livet du har runt dig. Det kan vara så mycket mer fascinerande än populära sevärdheter.

Hotel Nacional. Ett av Havannas arkitektoniska emblem, byggt 1930.

Det är härligt att strosa längs strandpromenaden Malecón. I solnedgången är det speciellt vackert och promenaden fylls av folk som njuter av solens sista strålar. Platsen är populär för fiskare, du kommer att få se en och annan intressant fångst. Köp en mojito vid något av hotellen (till exempel Hotel Deauville) eller i ett hål i väggen (barnen kanske uppskattar en TuKola, Kubas egen koladryck) och sätt dig vid promenaden och betrakta folkvimlet. Det är magi.

Efter tre nätter i Havanna tog vi taxi colectivo till Viñales, som ligger cirka 200 km väster om Havanna för att spendera fyra dagar här. Resorna tur och retur kostade totalt 200 CUC. Viñales är en vacker dal som kantas av mogotes, en typ av rundade berg. Viñales är ett tobaks- och kaffeodlingsområde och man är verkligen på landet med grisar, tuppar, hönor, getter, hundar och katter som alla strosar fritt. Här behövs öronproppar på natten, eftersom tupparna håller tidiga morgonmöten och de har minsann mycket att besluta om. Det finns en hel turister här, speciellt sådana som gör dagsutflykter hit. Men den lilla staden är avslappnad och tempot är lugnt. Här ska man inte ha bråttom. På terassen till varje hus ser du åtminstone två gungstolar; här sitter man på kvällarna och betraktar stjärnhimlen. Man kommer till Viñales för att komma nära naturen, för att upptäcka det gröna, frodiga och spännande landskapet.

Mogotes-berg, typiska för landskapet i Viñales.

Typiska hus i Viñales. Lägg märke till gungstolarna.

Hästridning, cykling och vandring är lämpliga aktiviteter i Viñales. En dag red vi upp till tobaks- och kaffeplantagerna. Det var en verkligt fin upplevelse. Hästarna var lugna och beskedliga vilket passade oss perfekt då vi inte är vana ryttare. Vi hyrde cyklar en dag och cyklade omkring i trakten. Bland annat besökte vi Cueva del Indio, en grotta som upptäcktes 1920. Du går cirka 200 meter inne i grottan och kommer till en flod där du transporteras 400 meter med motorbåt. Grottan är upplyst så upplevelsen är mäktig. Utmärkt för barnen också.

Vi cyklade också till en muralmålning från 1961 som visar på evolutionen. Målningen finns på en 617 meter hög klippa och är 120 m lång. För 18 personer tog den fyra år att färdigställa.

Hästridning till tobaks- och kaffeplantagerna.

Här kommer man ut med båten man åkt med inne i Cueva del Indio.

En dag fick bli stranddag. Det är ett måste att besöka Cayo Jutias, som ligger 60 km från Viñales. Cato Jutias är en paradisstrand med fin sand och turkost vatten. Men vägen dit är dålig, så räkna med att sträckan dit tar cirka två timmar att köra.

I Viñales bodde vi också i Casa partcular. Fadern Mowgli i familjen pratade utmärkt engelska så det var lätt att kommunicera och få goda tips och råd. Han ordnade med allt ifrån cyklar och hästar till bokning av matställen. Det kostade cirka 13 euro per natt att bo hos denna familj i Casa partcular. Frukost köpte vi av honom varje morgon och avnjöt den på hans fina takterrass.

Vårt Casa partcular i Viñales, Casa Mowgli e Aniurka.

De sista dagarna av resan tillbringade vi med vår värdfamilj i Havanna. Vi besökte bland annat Lenin-parken cirka 20 km utanför Havanna där vi bjöds på finmiddag. Parken är en oas för stadsborna; de åker dit på söndagarna för att ha picknick, eller äta en bit mat på någon av restaurangerna. Parken är 670 hektar stor. I parken finns bland annat många mycket gamla träd och en konstgjord sjö. Men parken har lidit mycket sedan 1990-talet, mycket är övergivet och av dem som besöker parken är 95 procent kubaner. För många är parken nostalgisk; det fanns en tid då parken myllrade av familjer under helgerna.

Finmiddag i Lenin-parken. Ris, kyckling, fisk och räkor.

Det blev ännu en stranddag och en middag med vår familj innan det var dags att åka hemåt. Det blev mycket skratt och många tårar, pussar och kramar då vi skiljdes åt. Vi är ännu rikare på erfarenheter och vi vet att vi alltid får komma hem till Kuba.

¡Nos vemos pronto!

Läs mer

Anne Levlin 2020-02-08 Anne Levlin 2020-02-08

Roadtrip i Baltikum

Ibland då jag åker bil skulle jag bara vilja fortsätta åka. Bara för att se var man skulle hamna och vilka människor och situationer man skulle möta på vägen. Det var tre veckor kvar av sommarlovet och vi tänkte NU, nu far vi. Utan att egentligen ha ett mål för resan, bokade vi en biljett med färjan över till Tallinn från Helsingfors. Men vi bokade ingen returresa. Det var en skön känsla.

Vi bokade inga boenden i förväg, utan tänkte att det löser sig längs med vägen, vi skulle ta det dag för dag. Vi som annars båda är väldigt planerande av oss, fick tvinga oss att inte tänka för mycket. Bara en dag i taget.

Vi tänkte att vi skulle börja i Pärnu. Trots att vi besökt Haapsalu, Vormsi (Ormsö på svenska, där skyltarna ännu (!) i första hand är på svenska) och Ösel (Saarenmaa), har vi aldrig kommit oss till Pärnu. Vi bokade ett jättemysigt boende i en spetsvilla i Pärnu och anlände dit samma kväll vi startat hemifrån. Pärnu når du på två timmar från Tallinn.

Pärnu visade sig från sin bästa sida. Staden Pärnu är väl mest känd som en bad- och kurort. Den första badanläggningen kom till 1839. Efter Estlands självständighet 1920 har Pärnu stadigt ökat i popularitet, med ett undantag för andra världskriget. Många turister har genom åren kommit från Tyskland och Sverige. På 1930-talet hade många av Pärnus hotell svenskspråkig personal på grund av den reguljära trafiken mellan Pärnu och Stockholm.

Vi promenerade i gamla stan, stegade iväg till butiken och handlade middags- och frukostgrejer och fixade mat som vi åt på terassen. Sedan hann vi ännu med ett kvällsdopp och kvällen var varm. Barnen ville ju inte sluta bada så då vi vuxna badat klart satt vi bara och njöt av stunden på stranden. Det blev ju sent, men det är sånt man tar fram och minns på vintern. Dagen därpå blev det favorit i repris.

Medan vi njöt av solen och stranden beslöt vi oss för att följande dag köra vidare mot Riga. Vi lunchade enkelt med plock från butiken och handlade för kvällen. Ytterligare en middag avnjöts på terrassen.

Pärnu-Riga tar cirka fyra timmar att köra. Av någon anledning verkar vi alltid hamna i Riga och vid det här laget börjar vi kunna staden utan och innan. Men Riga är trevligt, det kommer man inte ifrån. Visserligen har Riga blivit trendigt, liksom de övriga baltiska huvudstäderna, men det finns ännu kvar av den gamla charmen. Ett av våra absoluta favoritställen är Zeppelin- hangarerna, som färdigställdes som en centalmarknad, Rigas Centraltirgus, år 1930. Det är fem saluhallar med välvda tak och ligger alldeles invid gamla stan, Vecriga. Materialet till hallarna kommer från de två demonterade luftskeppshangarerna “Walhalla” och “Walther”. Dessa byggdes ursprungligen för tyska arméns zeppelinare. Varje saluhall har sin speciella prägel; mejeriprodukter, kött, fisk och så vidare.

Vi hittade en trevlig campingplats utanför Riga där vi stannade över natten. Den låg verkligen ute i ödemarken och länge medan vi körde tänkte vi att det är ett skämt. Vägen var gropig och sandig men väl framme insåg vi vilken vacker plats vi hamnat på. Vi hade hyrt en stuga för fyra; en helt vanlig enkel campingstuga med våningssängar. Man såg ut över sjön och det var en av sommarens varmaste kvällar. Sjön lockade till bad och barnen insåg snabbt hur roligt det skulle bli. En rutschkana hade placerats ute i sjön och den var redan vältrafikerad av lokala barn.

Barnen orkade bada i flera timmar. Det blev mörkt då vi tände grillen. Då vi campar eller åker med egen bil ser vi alltid till att ha en “köksväska” med oss. Den innehåller kastrull, stekpanna, stekspade, några vassa knivar, osthyvel, rivjärn, bestick, tallrikar, muggar, kryddor, olja, underlägg, kaffe, kaffetratt, kaffefilter, diskmedel, diskborste och så vidare. Allt som man behöver för att fixa en enkel måltid och det som behövs för frukosten. Den finns alltid packad hemma, så det är bara att ta den med sig. Vi brukar ta med en kokplatta också. Här kom dessa väl till pass. Utrustningen i stugan var minimal och campingplatsen saknade servicestuga för matlagning. Men med “köksväskan” klarar man sig alltid. Det fanns dock en grill vid varje stuga, så vi klarade oss mer än väl. Och nog smakade maten extra god den här kvällen.

Följande dag beslöt vi oss för att köra till Palanga och Klaipeda i Litauen. Egentligen var tanken att vi skulle åka ut till Kuriska näset och Nida för att se sanddynerna. Vi fick avblåsa planen då vi insåg att köerna till färjan som avgår från Klaipeda var så långa att vi skulle ha fått köa en halv dag åtminstone. Palanga verkade otroligt vackert, så orten finns på den framtida måste-listan. Hit får vi göra en ny resa så att vi också får försöka oss på Kuriska näset igen. En övernattning fick det bli här i trakten också; ett pensionat ute på landet med möjlighet också här till bad vid gårdens lilla sjö.

Följande mål på resan blev Vilnius. Mellan tre och fyra timmar får du räkna med från Klaipeda. Huvudstaden är belägen i sydöstra Litauen, där floderna Vilnia och Neris flyter samman.

Ett besök i Vilnius är fascinerande på många sätt. Det finns något unikt i denna huvudstad. Staden är lite lekfull och smått bohemisk på samma gång. Speciellt stadsdelen Užupis, där konstnärskvarteren kantas av hantverkarbodar och små gallerier, är värt ett besök. Medeltid och barock samsas på gatorna. Gryningsporten är en bevarad del av stadsmuren. Här börjar en slingrig gata, som leder genom gamla stan. I Gryningsporten finns ett kapell med en urgammal gyllene målning som föreställer Jungfru Maria. Hit kommer många för att be och man tror att målningen kan utföra mirakel. Mystik genomsyrar denna plats.

Härifrån styrde vi kosan mot Cesis, en stad som ligger i centrala Vidzeme i Lettland och är kanske mest känd för sin medeltida borg, som numera är ruiner. På vägen till Lettland stannade vi vid Korskullen i Litauen. Det var en märklig upplevelse. Mitt ute på den litauiska landsbygden cirka 12 kilometer norr om Šiauliai finns en kulle med kors. Och inte ett kors eller två, utan över 12 000 kors som står för sig själva. Känslan att vandra här är närmast vördnadsfull. Men ändå lite bisarr. Stället är ett pilgrimsmål, ett heligt ställe för många litauer, som är laddat med historisk, politisk och religiös symbolik.

Cesis ligger vid floden Gauja och intill Gaujas nationalpark. Staden är otroligt vacker och har helt klart en romantisk atmosfär. Omgivningarna är gröna och frodiga och det finns ett flertal sjöar i området. Riga når man på två timmar och man kan även åka tåg mellan Cesis och Riga. Cesis är för övrigt vänort med Tyresö kommun.

Jauna pils. Nya slottet i Cesis, byggt på 1700-talet.

Efter en dryg vecka på väg kände vi att vi kunde börja återvända hemåt. Så det blev en sista natt i Tallinn och färjan hem följande dag.

Läs mer

Anne Levlin 2020-01-05 Anne Levlin 2020-01-05

Nyår i Warszawa

En kväll, när vi myste framför brasan, funderade vi vart vi kunde resa över nyår. Tidigare var vi ofta bortresta över nyår, nu har det blivit lite mer sällan. Nyår är i alla fall en utmärkt tidpunkt att fira utomlands.

Det är mycket tal om resande nu. Det är klimatfrågor, flygskam, det ena och det andra. Visst, vi tänker också på dessa frågor. Resandet ska ju gärna ske när man är ledig. Samtidigt ska resandet passa plånboken, det är kostsamt att resa när man är fyra personer. Reser man utanför ledigheterna är resorna visserligen billigare, men samtidigt kommer tjänstledighet utan betalt till resans pris. Vi reser alltid med barnen, för att ge dem perspektiv på sin tillvaro, för att visa dem hur människor lever på olika ställen i världen. Vid det här laget är våra barn det allra bästa ressällskapet. Vi har för länge sedan slopat hotellboenden och vi reser aldrig All inclusive, eftersom vi varken har råd eller vill konsumera stora kedjors tjänster.

Vi beslöt oss rätt snabbt att prova på ett annorlunda sätt att resa. Ofta vill man ju att resan ska gå så fort som möjligt, så man kan maximera tiden på plats. Egentligen är man ju rätt låst vid sina sätt att tänka. För att även se lite av själva resan också, tänkte vi att vi testar på att åka långfärdsbuss till Warszawa.

Vi bokade biljetterna via Ecolines, ett företag i de baltiska staterna, som erbjuder en hel del resemöjligheter. Företaget har 220 destinationer i 20 länder i Europa. Fokus ligger dock på Östeuropa. Vi valde att åka sträckan Tallinn-Warszawa. Priset var 80 euro tur och retur för en vuxen, halva priset, 40 euro, för ett barn.

Vi bokade båtbiljetter Helsingfors-Tallinn. Eftersom bussen startade 8.00 från Bussijaam i Tallinn (Lastekodu 46), behövde vi en övernattning. Det blev ett enkelt Airbnb-boende relativt nära Bussijaam. Det blev en fin kväll i Tallinn. Vi såg jultorget och hann med besök på Kalev Spa, som för övrigt är alldeles utmärkt för barn. Kalev Spa är ursprungligen en simhall, som sedan utökats till ett spa, och som har ett flertal roliga rutschkanor. Vi har badat här fyra gånger. Det blev också middag på restaurang som avslutning på kvällen. Ett besök i butiken blev det också, för att ladda upp med mat inför den långa bussfärden.

Vårt boende i Tallinn var annars utmärkt, nyrenoverat och superfräscht, och fast vi provat på Airbnb-boenden många, många gånger och saknat ett som annat, har vi aldrig ännu saknat kylskåp. Vår mat för den långa bussfärden räddade vi genom att lägga den mellan fönstren som gick att öppna, då de var dubbla. Det är väl det som är charmen i resandet, vissa saker får man helt enkelt lösa.

Bussresan gick alldeles utmärkt. Vi bytte buss i Riga. Sträckan Riga-Tallinn tog 4,5 timmar, och den senare, Riga-Warszawa tog cirka 12 timmar. Båda bussarna var dubbeldäckare, hade skärmar på sätena framför (förutom sätena längst fram), så man kunde välja att se på filmer, lyssna på radio, läsa böcker och så vidare. Hörlurar är bra att ta med, men du kan också köpa dem för 1 euro. Bussen gjorde några kortare stopp här och där, och man kunde köpa nåt smått att äta eller ta en kaffe i pauserna. I bussen såldes nog också smörgåsar och dylikt. Men skulle nog rekommendera att ta med rejält med mat, så att man orkar hela resan. Speciellt viktigt med tanke på barnen också.

Trots att resan var lång, kändes den egentligen inte alls speciellt lång. Allt gick väldigt smidigt, tidtabellerna hölls och stämningen var lugn på bussen. Lite situationskomik kunde vi glädja oss åt. På andra sidan gången bredvid oss satt en nunna som drack Coca-Cola direkt ur 1-litersflaskan, tittade på rymdäventyrsfilm på skärmen och höll kontakt med sina vänner på WhatsApp. Sånt blir man ju på gott humör av.

Klockan var cirka 23.20 när vi anlände Warszawa (Zachodnia, en station för kollektivtrafik). Därifrån tog vi en taxi till vårt boende i gamla stan.

Det blev att krypa i säng rätt fort. Men så sov vi länge också följande morgon.

Nyårsafton

Eftersom vi anlände så sent, blev ju inget handlat för frukosten. Hade gjort rejält med mackor så det blev över till frukosten också och kaffe och te fanns i lägenheten, så vi nöjde oss med det. Nyfikna på var vi hamnat gick vi sedan ut för att strosa i gamla stan, Stare Miasto. Warszawas gamla stad fick rejält med stryk under andra världskriget, så stora delar av staden har byggts upp på nytt efter 1945 enligt gamla ritningar.

Vi fick se ett vackert jultorg bara ett stenkast från vårt boende. Där fanns en massa små stånd där man fick köpa sig en matbit eller värma sig med glögg eller varm choklad. Där fanns en skridskobana i mitten och man kunde hyra skridskor för 10 zloty per person per timme (2,50 euro) och det gjorde vi såklart. Det var nåt magiskt med att få skrinna på nyårsafton mitt i gamla stan. Vi strosade runt i stort sett hela dagen.

Varm choklad och varm glögg värmde efter skridskoåkningen

Det vi också gjorde under dagen var att försöka hitta en matställe till kvällen. Nyårsafton i gamla stan kan innebära svårigheter att hitta ett ledigt bord. Efter en del försök lyckades vi reservera ett bord för kvällen. Inte heller det långt från vår lägenhet.

Rådjurspaté med bröd och tranbärssylt till förrätt

Det blev mycket och gott till nyårsaftonen. Till förrätt beställde vi rådjurspaté som serverades med mörkt bröd och tranbärssylt. Vi åt också ankbröst med en sallad till. Till varmrätt åt vi bland annat vildsvin med potatisdegknyten och rödkål, ugnsrostad gås serverad med rödbetor och stekt stör serverad med grönsaker. Vi brukar beställa in flera rätter och så delar vi alla på dem. Då får vi alla smaka på flera olika rätter.

Strax före midnatt tog vi med glas, en flaska ryskt skumvin och lemonad åt barnen och gick ut för att se raketerna och skåla in det nya året. Ett fint avslut på året fick vi.

Nyårsdagen

På nyårsdagen ska man inte förvänta sig att det händer mycket i Warszawa. Det mesta var stängt, men Warszawa Zoo hade öppet. Vi åkte spårvagn nummer 20 från gamla stan, Stare Miasto, till zooet. Inträdet kostade 15 zloty per person, vilket motsvarar ungefär 3,75 euro. Vi vandrade runt några timmar, det var riktigt lyckat. Inga av zooets caféer hade öppet, så efteråt tog vi bussen hemåt, men steg av vid en liten butik som hade öppet och köpte lunch, som vi åt där.

Lokaltrafiken fungerar alldeles utmärkt. Du kan välja mellan olika biljettalternativ som fungerar för all lokaltrafik. Vi änvände oss av 24 timmars biljetter (15 zloty för en biljett). Vi åkte buss, spårvagn och metro. Sällan har vi sett snyggare allmänna transportmedel. Även metrostationerna glänste rena och vi såg inte ett enda skräp på golvet. Det är enkelt att följa med färden med de elektroniska “resetavlorna”, där stationen som man senast stannade vid visas med grått, den följande stationen med rött och de kommande med grönt.

När det började skymma bestämde vi oss för att åka till Stalin-tanden, eller kulturpalatset Palac Kultury i Nauki. Vi tog metron till Świętokrzyska. Efter en cirka halv timmes köande fick vi köpa biljetter upp till 30:e våningen. Biljetterna kostade 20 zloty per person, cirka 5 euro.

Det var absolut värt ett besök, tyckte vi. Byggnaden som blev klar 1955, mäter 231 meter över havet. Inofficiellt har byggnaden kallats “Den åttonde systern”. De resterande syskonen finns som känt i Moskva. Idag fungerar byggnaden som ett kulturcenter och evenemangcentrum. Utsiktsterassen hade många informationstavlor om judarnas historia, byggnadens historia, om Chopin och så vidare.

Den sista hela dagen tittade vi på de nyare delarna av Warszawa. Vi lunchade på ett litet bageri Galeria Wypiekóv, då det var nära vetenskapscentret Centrum Nauki Kopernik, som vi hade planer på att besöka.

Efter lite pizza var vi nöjda att besöka Centrum Nauki Kopernik, vetenskapscentret som påminner om Heureka, men är mycket mer interaktivt. Priset är plånboksvänligt, 20 zloty normalpris, barnen 15 zloty (5 euro/ 3,75 euro). Mycket roligt för såväl barn som vuxna och fast vi tillbringade flera timmar här, kändes det som vi behövt mera tid. Centret är välbesökt, så köp gärna biljetterna dagen innan, eller på nätet, eftersom man köper biljetter till ett visst klockslag.

Alltför tidigt följande morgon tog vi bussen till Riga (avgår från Zachodnia), och övernattade där. Även om vi börjar kunna Riga utan och innan, är det alltid lika trevligt med besök här. Rekommenderar att äta på Lido. Det finns ett flertal Lido i Riga, men vi besökte Lido Vermanitis på Elizabetes iela 65. Du väljer själv vad du vill äta av ett flertal förrätter, varmrätter, efterrätter och “plockar” ihop din egen komposition. Förmånlig och lite lyxigare husmanskost, och det finns nåt för alla. Vår familj åt för 39 euro. Och det bästa, maten är jättegod.

https://www.lido.lv

Följande morgon tog vi bussen från Rigas busstation (Autoosta) till Tallinn och bussresorna fungerade precis lika utmärkt på hemvägen. Sedan båten till Helsingfors och bilen ännu hem samma kväll.

Så här kan man ju absolut fira ett nyår!

Läs mer