Anne Levlin 2020-09-27 Anne Levlin 2020-09-27

Tid för trattkantareller

Söndagen blev en skogsdag. Vi har som tradition att en gång varje höst åka till vårt hemliga trattkantarellställe och plocka korgarna fulla. I år fanns det galet mycket trattkantareller och korgarna fylldes snabbt. Det är roligt att plocka då. Dessutom glömmer man pandemin och de rådande omständigheterna för en stund. Skönt och så avkopplande. Trattkantarellerna är ju dessutom så sympatiska. De kommer upp vare sig världen går igenom en pandemi eller inte.

Trattkantarellpaj

Jag älskar trattkantarellpaj. Här delar jag med mig av receptet till pajen jag brukar göra. Pajens botten innehåller kokt potatis, vilket gör att den är extra saftig. Servera pajen med tomat- och löksallad.

För pajbottnen:

3 medelstora kokta potatisar

2 dl jästbrödsmjöl (du kan byta ut mjölet mot glutenfri mjölblandning också)

1 tsk bakpulver

100 g smör

1/2-1 tsk salt

Fyllning

200 g hackade trattkantareller

1 hackad lök

1 burk (200 g) grynost eller keso

1/2 tsk salt

2 ägg

1 tsk körvel

1 tsk mortlad grönpeppar

smör till stekning

Gör så här:

Värm ugnen till 200 grader. Mosa den kokta potatisen. Blanda pajbottnens övriga ingredienser med potatisen. Smörj en pajform och tryck ut degen i formen. Är svampen färsk, låt den gå i stekpanna utan fett tills vattnet har avdunstat. Stek sedan svampen tillsammans med löken i smör. Tillsätt salt, körvel och grönpeppar. Låt svalna. Blanda i äggen och grynosten och häll fyllningen i formen. Grädda pajen cirka 30 minuter.

Läs mer

Anne Levlin 2020-02-01 Anne Levlin 2020-02-01

Portugal genom våra ögon

När det kommer till resor har jag så ofta så svårt att veta vad jag vill. Jag vill ju se allt. Men eftersom det inte går, måste man ju välja. Oj vilken ångest det kan bli för mig.

För ett par år sedan beslöt vi oss för att åka till Portugal. Svårigheten i att välja vart vi skulle åka gjorde att det fick bli en genomresa med hyrbil. Då skulle man ju åtminstone få se landet på längden. Vi beslöt oss för Porto, Lissabon och Algarvekusten.

Vi flög ner till Faro vid Algarvekusten. Vi hade bestämt oss för att börja i Porto, så samma dag vi anlände hoppade vi i vår hyrbil och körde upp till Porto. Resan Faro-Porto tog cirka fem timmar. Vägarna var bra, inga problem med den sträckan. Det var relativt lätt att hitta till vårt Airbnb-boende i stadsdelen Vila Nova de Gaia. Det var en våning med fantastisk utsikt över bron, floden Douro, Sandemans portvinshus och gamla stan. Inte illa!

Utsikt från vår terass i Porto, i Vila Nova de Gaia.

Är man intresserad av portviner är det ju naturligtvis hit man skall göra sig ärende. Trots allt är ju portvinerna tillsammans med Madeiravinerna de mest kända vinerna från Portugal och som man av namnet kan lista ut, har portvinerna fått namn efter staden Porto. Här finns gott om skifferjordar som behövs för odlingen av portvindruvor. Jordarna ger druvorna den fruktsötma som är karakteristisk för dem. Även om det finns gott om skifferjordar i Portugal, finns de bästa jordarna runt Dourodalen. Sedan mitten av 1750-talet är det inte tillåtet att odla portvindruvor på annat än skifferjordar.

Det blev en också dagsutflykt till Dourodalen för att beskåda all vinodling. När vi åkte iväg var vädret vackert, men väl framme i dalen började mörka moln torna upp sig på himlen. Vi hade bokat båttur längs floden för att komma närmare odlingarna, men fick vända om efter kanske en halv timme i båten då hällregnet och åskan kom. Gissa om vi var blöta?

Kakel. Kakel. Kakel. I alla tänkbara mönster. Jag undrar om inte de vackraste kaklen finns just här i Porto. Många plattor är slitna, men så vackra, kanske just därför. Kakelmotiv i de vackraste av miljöer gör en nästan mållös. Här i Portugals näst största stad kan man bara begapa de 20 000 kakelplattorna inne i järnvägsstationsbyggnaden São Bento. Det är nåt magiskt med ljuset i byggnaden. När solstrimmorna träffar dessa väggar är det nästan som tiden skulle stanna ett slag. Sprickorna och dammet som dansar runt lever sitt eget liv och berättar om en svunnen tid.

Med barnen provade vi på World of Discoveries, ett historiskt interaktivt museum om upptäcktsresorna och -resandena och deras betydelse för omvärlden. Roligt, lärorikt och intressant för stor som liten.

Vad man ska äta? Porto är känt för sin egentligen rätt märkliga anrättning franchesinha. Det är en variant på en skink- och ostsmörgås, med helkött, ibland även med korv. Den innehåller rejält med ost, det yttersta lagret täcker hela smörgåsen. Dessutom häller man en tomat- och ölsås ovanpå. Ofta serveras den med pommes frites och en öl till. Inget för den kalorirädda alltså. Ingen höjdare riktigt, men en sån här klarar man sig hela dagen på och såklart, dylika omtalade specialiteter måste ju testas.

I övrigt är maträtterna ganska mustiga och fylliga, med mycket vitlök och kanske kan man lägga märke till Portugals koloniala traditioner; kryddor som vanilj, saffran, kanel och piri-piri används flitigt. Man äter mycket fisk och skaldjur och landet har faktiskt den största fiskkonsumtionen per capita i Europa.

Till eftermiddagskaffet smakar det gott med en Pasteis de Nata, en portugisisk smördegsbakelse fylld med kaneldoftande äggkräm. De här får man tag på hemmavid också, men de är godare här i rätt miljö.

Man behöver några dagar för att upptäcka allt Porto erbjuder. Det är härligt att bara strosa längs med gatorna och betrakta folkvimlet eller se hur ljus och skuggor leker med varandra i gränderna. Mitt i stan finns bron Ponte Luís I, som det är trevligt att promenera över. Bron har två våningar, den övre för spårvagn och fotgängare, den undre för biltrafik. Bron är byggd mellan 1881 och 1886 och är 176 m lång och 44,6 meter hög och förbinder Vila Nova de Gaia med Ribeira-distriktet i Porto.

I Porto kan man gärna ta sig en kaffe vid Majestic Café och kanske bli inspirerad av att skriva. Här satt J. K. Rowling och skrev Harry Potter.

Efter några intressanta dagar körde vi vidare mot Lissabon, för att upptäcka huvudstaden. Denna gång valde vi dock att ta det lugnt i Lissabon, vi satsade mer på det lokala livet helt enkelt, Här bodde vi i Bairro Alto, en av de äldre stadsdelarna. Här var vi mitt ibland lokalbefolkningen, bland tvätt på linor över våra huvuden och kortspelande äldre herrar. Vi hade prickat in sardinfestivalen Festas de Santo António. Då kan det gå så bra att man hamnar vid ett långbord tillsammans med lokalbefolkningen. Det var mycket grillade sardiner, korvar, bröd och vin som gällde.

Nog är ju Lissabon, på sina sju kullar en synnerligen trevlig upplevelse. Staden är lämpligt stor och greppbar. De gamla spårvagnarna är ju ett måste. Som relativt vana resenärer råkade vi dock ut för ännu vanare ficktjuvar just på spårvagnen (nr 28). Vi blev drygt 100 euro fattigare, men en erfarenhet rikare.

En dag åkte vi ut till Cascais för sol och bad. Staden kändes rätt avslappnad. Skönt att bara vara, att ta det lugnt och njuta av glass, solen och havet. Vi satsade också en dag på att åka till Lissabons förstad Belém, där man kan se landmärket Belémtornet och drömma sig till hur det kunde ha varit att bege sig på en upptäcktsresa under det sena 1400-talet.

Lissabon är ju helt klart en av kontinentens mindre metropoler. Det märks att Lissabons popularitet har vuxit mycket på senare år. Portugiserna är rätt behärskade och mycket ordningsamma. Men här i den vita staden (då floden Tejo reflekterar sitt ljus över byggnaderna) finns absolut en charm bakom allt.

Den sista tredjedelen av resan tillbringade vi i staden Olhão, vid Algarvekusten. Det blev sol och bad dessa dagar. Barnen fick uppleva en riktig vattenpark med rutschkanor och allehanda vattenäventyr. Det blev flera besök också till havet för bad. Här fick man ta färjor ut till de olika öarna utanför för att bada. Vi åkte bland annat till Praia do Colatra. Olhão valde vi för att slippa de stora turisthorderna och hotellen; i Olhão vi bodde i en fantastisk lägenhet från 1700-talet med en magnifik takterrass där vi kunde avnjuta våra egna middagar på kvällen under en stjärnklar himmel.

Vi såg fina matmarknader i Olhão. Det är alltid en upplevelse att gå på matmarknader och köpa lite ett och annat och prova på olika delikatesser.

Det finns mycket kvar att se och upptäcka här. Vi får se vart det bär nästa gång vi ska åt det här hållet.

Läs mer

Anne Levlin 2020-01-05 Anne Levlin 2020-01-05

Nyår i Warszawa

En kväll, när vi myste framför brasan, funderade vi vart vi kunde resa över nyår. Tidigare var vi ofta bortresta över nyår, nu har det blivit lite mer sällan. Nyår är i alla fall en utmärkt tidpunkt att fira utomlands.

Det är mycket tal om resande nu. Det är klimatfrågor, flygskam, det ena och det andra. Visst, vi tänker också på dessa frågor. Resandet ska ju gärna ske när man är ledig. Samtidigt ska resandet passa plånboken, det är kostsamt att resa när man är fyra personer. Reser man utanför ledigheterna är resorna visserligen billigare, men samtidigt kommer tjänstledighet utan betalt till resans pris. Vi reser alltid med barnen, för att ge dem perspektiv på sin tillvaro, för att visa dem hur människor lever på olika ställen i världen. Vid det här laget är våra barn det allra bästa ressällskapet. Vi har för länge sedan slopat hotellboenden och vi reser aldrig All inclusive, eftersom vi varken har råd eller vill konsumera stora kedjors tjänster.

Vi beslöt oss rätt snabbt att prova på ett annorlunda sätt att resa. Ofta vill man ju att resan ska gå så fort som möjligt, så man kan maximera tiden på plats. Egentligen är man ju rätt låst vid sina sätt att tänka. För att även se lite av själva resan också, tänkte vi att vi testar på att åka långfärdsbuss till Warszawa.

Vi bokade biljetterna via Ecolines, ett företag i de baltiska staterna, som erbjuder en hel del resemöjligheter. Företaget har 220 destinationer i 20 länder i Europa. Fokus ligger dock på Östeuropa. Vi valde att åka sträckan Tallinn-Warszawa. Priset var 80 euro tur och retur för en vuxen, halva priset, 40 euro, för ett barn.

Vi bokade båtbiljetter Helsingfors-Tallinn. Eftersom bussen startade 8.00 från Bussijaam i Tallinn (Lastekodu 46), behövde vi en övernattning. Det blev ett enkelt Airbnb-boende relativt nära Bussijaam. Det blev en fin kväll i Tallinn. Vi såg jultorget och hann med besök på Kalev Spa, som för övrigt är alldeles utmärkt för barn. Kalev Spa är ursprungligen en simhall, som sedan utökats till ett spa, och som har ett flertal roliga rutschkanor. Vi har badat här fyra gånger. Det blev också middag på restaurang som avslutning på kvällen. Ett besök i butiken blev det också, för att ladda upp med mat inför den långa bussfärden.

Vårt boende i Tallinn var annars utmärkt, nyrenoverat och superfräscht, och fast vi provat på Airbnb-boenden många, många gånger och saknat ett som annat, har vi aldrig ännu saknat kylskåp. Vår mat för den långa bussfärden räddade vi genom att lägga den mellan fönstren som gick att öppna, då de var dubbla. Det är väl det som är charmen i resandet, vissa saker får man helt enkelt lösa.

Bussresan gick alldeles utmärkt. Vi bytte buss i Riga. Sträckan Riga-Tallinn tog 4,5 timmar, och den senare, Riga-Warszawa tog cirka 12 timmar. Båda bussarna var dubbeldäckare, hade skärmar på sätena framför (förutom sätena längst fram), så man kunde välja att se på filmer, lyssna på radio, läsa böcker och så vidare. Hörlurar är bra att ta med, men du kan också köpa dem för 1 euro. Bussen gjorde några kortare stopp här och där, och man kunde köpa nåt smått att äta eller ta en kaffe i pauserna. I bussen såldes nog också smörgåsar och dylikt. Men skulle nog rekommendera att ta med rejält med mat, så att man orkar hela resan. Speciellt viktigt med tanke på barnen också.

Trots att resan var lång, kändes den egentligen inte alls speciellt lång. Allt gick väldigt smidigt, tidtabellerna hölls och stämningen var lugn på bussen. Lite situationskomik kunde vi glädja oss åt. På andra sidan gången bredvid oss satt en nunna som drack Coca-Cola direkt ur 1-litersflaskan, tittade på rymdäventyrsfilm på skärmen och höll kontakt med sina vänner på WhatsApp. Sånt blir man ju på gott humör av.

Klockan var cirka 23.20 när vi anlände Warszawa (Zachodnia, en station för kollektivtrafik). Därifrån tog vi en taxi till vårt boende i gamla stan.

Det blev att krypa i säng rätt fort. Men så sov vi länge också följande morgon.

Nyårsafton

Eftersom vi anlände så sent, blev ju inget handlat för frukosten. Hade gjort rejält med mackor så det blev över till frukosten också och kaffe och te fanns i lägenheten, så vi nöjde oss med det. Nyfikna på var vi hamnat gick vi sedan ut för att strosa i gamla stan, Stare Miasto. Warszawas gamla stad fick rejält med stryk under andra världskriget, så stora delar av staden har byggts upp på nytt efter 1945 enligt gamla ritningar.

Vi fick se ett vackert jultorg bara ett stenkast från vårt boende. Där fanns en massa små stånd där man fick köpa sig en matbit eller värma sig med glögg eller varm choklad. Där fanns en skridskobana i mitten och man kunde hyra skridskor för 10 zloty per person per timme (2,50 euro) och det gjorde vi såklart. Det var nåt magiskt med att få skrinna på nyårsafton mitt i gamla stan. Vi strosade runt i stort sett hela dagen.

Varm choklad och varm glögg värmde efter skridskoåkningen

Det vi också gjorde under dagen var att försöka hitta en matställe till kvällen. Nyårsafton i gamla stan kan innebära svårigheter att hitta ett ledigt bord. Efter en del försök lyckades vi reservera ett bord för kvällen. Inte heller det långt från vår lägenhet.

Rådjurspaté med bröd och tranbärssylt till förrätt

Det blev mycket och gott till nyårsaftonen. Till förrätt beställde vi rådjurspaté som serverades med mörkt bröd och tranbärssylt. Vi åt också ankbröst med en sallad till. Till varmrätt åt vi bland annat vildsvin med potatisdegknyten och rödkål, ugnsrostad gås serverad med rödbetor och stekt stör serverad med grönsaker. Vi brukar beställa in flera rätter och så delar vi alla på dem. Då får vi alla smaka på flera olika rätter.

Strax före midnatt tog vi med glas, en flaska ryskt skumvin och lemonad åt barnen och gick ut för att se raketerna och skåla in det nya året. Ett fint avslut på året fick vi.

Nyårsdagen

På nyårsdagen ska man inte förvänta sig att det händer mycket i Warszawa. Det mesta var stängt, men Warszawa Zoo hade öppet. Vi åkte spårvagn nummer 20 från gamla stan, Stare Miasto, till zooet. Inträdet kostade 15 zloty per person, vilket motsvarar ungefär 3,75 euro. Vi vandrade runt några timmar, det var riktigt lyckat. Inga av zooets caféer hade öppet, så efteråt tog vi bussen hemåt, men steg av vid en liten butik som hade öppet och köpte lunch, som vi åt där.

Lokaltrafiken fungerar alldeles utmärkt. Du kan välja mellan olika biljettalternativ som fungerar för all lokaltrafik. Vi änvände oss av 24 timmars biljetter (15 zloty för en biljett). Vi åkte buss, spårvagn och metro. Sällan har vi sett snyggare allmänna transportmedel. Även metrostationerna glänste rena och vi såg inte ett enda skräp på golvet. Det är enkelt att följa med färden med de elektroniska “resetavlorna”, där stationen som man senast stannade vid visas med grått, den följande stationen med rött och de kommande med grönt.

När det började skymma bestämde vi oss för att åka till Stalin-tanden, eller kulturpalatset Palac Kultury i Nauki. Vi tog metron till Świętokrzyska. Efter en cirka halv timmes köande fick vi köpa biljetter upp till 30:e våningen. Biljetterna kostade 20 zloty per person, cirka 5 euro.

Det var absolut värt ett besök, tyckte vi. Byggnaden som blev klar 1955, mäter 231 meter över havet. Inofficiellt har byggnaden kallats “Den åttonde systern”. De resterande syskonen finns som känt i Moskva. Idag fungerar byggnaden som ett kulturcenter och evenemangcentrum. Utsiktsterassen hade många informationstavlor om judarnas historia, byggnadens historia, om Chopin och så vidare.

Den sista hela dagen tittade vi på de nyare delarna av Warszawa. Vi lunchade på ett litet bageri Galeria Wypiekóv, då det var nära vetenskapscentret Centrum Nauki Kopernik, som vi hade planer på att besöka.

Efter lite pizza var vi nöjda att besöka Centrum Nauki Kopernik, vetenskapscentret som påminner om Heureka, men är mycket mer interaktivt. Priset är plånboksvänligt, 20 zloty normalpris, barnen 15 zloty (5 euro/ 3,75 euro). Mycket roligt för såväl barn som vuxna och fast vi tillbringade flera timmar här, kändes det som vi behövt mera tid. Centret är välbesökt, så köp gärna biljetterna dagen innan, eller på nätet, eftersom man köper biljetter till ett visst klockslag.

Alltför tidigt följande morgon tog vi bussen till Riga (avgår från Zachodnia), och övernattade där. Även om vi börjar kunna Riga utan och innan, är det alltid lika trevligt med besök här. Rekommenderar att äta på Lido. Det finns ett flertal Lido i Riga, men vi besökte Lido Vermanitis på Elizabetes iela 65. Du väljer själv vad du vill äta av ett flertal förrätter, varmrätter, efterrätter och “plockar” ihop din egen komposition. Förmånlig och lite lyxigare husmanskost, och det finns nåt för alla. Vår familj åt för 39 euro. Och det bästa, maten är jättegod.

https://www.lido.lv

Följande morgon tog vi bussen från Rigas busstation (Autoosta) till Tallinn och bussresorna fungerade precis lika utmärkt på hemvägen. Sedan båten till Helsingfors och bilen ännu hem samma kväll.

Så här kan man ju absolut fira ett nyår!

Läs mer