Anne Levlin 2021-07-20 Anne Levlin 2021-07-20

Bland bruksorter och badstränder

Alla ställen har sin särprägel och karaktär. Vi gjorde en liten rundtur i Västra Nyland för att upptäcka bruksorterna Fiskars, Billnäs och Fagervik. Jag har besökt Fiskars och Billnäs som barn, men såklart som vuxen ser man ställena med nya ögon.

Västra Nyland är tilltalande på många sätt. Det är lagom småskaligt, det är nära till havet överallt, man kan hitta många vackra havsvikar och ta sig ett dopp och vill man titta på historien är bruksorterna värda ett besök. Så är det ju lite roligt att kunna prata svenska överallt, även om diskussionen går lika bra på finska.

Alla finländare verkar vara ute och resa just nu, så att hitta ett boende var inte lätt. Vi tänkte att vi inte krånglar till det, utan att vi helt enkelt sover i tält, men vi hittade ändå en campingstuga som vi hyrde. Vi valde att bo i Ekenäs, eftersom staden låg på lämpligt avstånd till de ställen vi siktat in oss på. Det var bara att packa campingsakerna och åka i väg.

Många skulle säkert rynka på näsan åt en campingstuga och visst är de enkla och primitiva, men oss stör inte sådant alls. Efter barndomens campingsomrar hemma och utomlands vet man hur campingar fungerar och vad man ska packa med. Och man behöver inte så mycket. Men vi har en väska, en campingväska, med det mesta man behöver för enkel matlagning och diskning. Bara att plocka fram väskan alltså. Det utlovades ju temperaturer över trettio grader varje dag, så vi packade med en bordsfläkt också för att kunna sova om nätterna. Kylväska med mat tog vi också med, trots att vi ju såklart handlade vartefter också. Det fanns kylskåp och kokplatta i stugan, men inte någon övrig köksutrustning, så väskan kom väl till pass.

Vi kom fram rätt sent till Ekenäs första kvällen, så vi svepte ihop en räkpasta, tog stolarna från campingstugan och gick ner till stranden för att äta. En tallrik enkel pasta och en stol med utsikt är allt man behöver för att må riktigt bra.

Nästa morgon tog vi en långpromenad i Ekenäs. Även om jag varit några gånger här, har jag inte hunnit se på staden på det här sättet. Ekenäs verkar bara en riktig sommarstad och det var fint att bara vandra runt och titta på alla vackra gamla trähus i gamla stan. Vi stack oss in till en bekant också för att få lite tips och råd.

Vi köpte picknicklunch i butiken, hoppade i bilen och styde kosan mot Bromarv, för att se lite mer av skärgården. Vi valde att åka små vägar, för att se så mycket som möjligt och råkade på vägen köra förbi Prästkulla gård. Makalöst vackert här, kändes nästan som man var utomlands. Prästkulla är ett medeltida frälsesäteri, och man kan hitta ägare ända till 1200-talet. Gården har också varit känd som Heimlax, uppkallad efter den närliggande viken. Prästkulla har gått i arv inom flera släkter, bland annat på 1700-talet inom släkten Taube.

Blev ingen bra bild av Prästkulla gård, men bara uthuset är ju värt en resa.

36 km väster om Ekenäs ligger Bromarv, en liten mysig skärgårdsby med aktiviteter och kulturliv för besökare och fast bosatta. Här njöt vi av vår medhavda picknicklunch och tittade på segelbåtar som tog i land i gästhamnen.

Man skulle gott och väl kunnat ta sig ett dopp i Bromarv, men vi tänkte att vi skulle åka tillbaka till Ekenäs och bada på ett litet klippbad vi blivit tipsade om. Så vi åkte tillbaka, parkerade intill Ramsholmen och gick genom de lummiga skogarna till nästa holme, Högholmen, och hittade till sist det lilla klippbadet och tog ett dopp.

På kvällen promenerade vi in till stan från campingen för att äta på en trevlig restaurang. Efter att på förhand ha kollat igenom en del restaurangers menyer på nätet, föll valet på restaurang Albatros. Maten var okej, men kanske inte helt hundra, men mätta i magarna traskade vi lite till i stan och kollade in den vackra solnedgången.

Restaurang Knipan, som många åtminstone i tiderna kopplat ihop med Ekenäs.

Fiskars och Billnäs

Nästa morgon, efter att ha ätit frukost vid stranden, körde vi till Fiskars. Det är en bruksort som förknippas med Fiskars bruk och som idag är det etablerade företaget Fiskars. Invånarantalet här ligger på cirka 600 personer och de flesta som bor här, är hantverkare.

Fiskars är grundat redan på 1600-talet, även om man inte ser så mycket 1600-tal här idag. Man fick då tillåtelse att anlägga en masugn och en stångjärnshammare intill ån. Från Utö i Stockholms skärgård fraktades järnmalmen som behövdes för bruket.

I början av 1700-talet förstördes Fiskars bruk av ryssarna men byggdes upp igen i och med nya ägare runt 1750. Brukets ägarskap och framgång var spretigt ytterligare under en tid, men fick sitt lyft i och med att Johan Julin köpte bruket 1822. Julin ansågs som framstegsvänlig och på apotekarens initiativ anlades bland annat Finlands första finsmedja och en mekanisk verkstad i Fiskars. Det berättas också att han ville ta hand om arbetarna, bland annat genom att förse dem med bostäder. En nöjd anställd arbetar bättre-filosofi berättar att välståndet och invånarantalet ökade och bruket blomstrade. År 1883 grundades Fiskars aktiebolag.

Många av byggnaderna som är från början av 1800-talet är ritade av kända arkitekter, som Engel och italienaren Bassi. Idag är Fiskars en populär turistort, där man visar på det högklassiska hantverk bruket stått för.

Alldeles i närheten av Fiskars ligger Billnäs, en annan mindre, men något äldre bruksort. Billnäs var ett framgångsrikt järnbruk som grundades 1641 och har fått namnet av grundaren Carl Billsten. Bruket ligger vid Svartåns vattenfall. Ändra fram till år 1904 tillverkades stångjärn vid Billnäs bruk. Då släkten Hisinger övertog bruket på 1700-talet utvecklades bruket och produktionen gjordes mångsidigare. Man tillverkade spadar, hammare och yxor. På 1800-talet fick bruket en finsmedja, en såg och ett snickeri. Kanske du sett ett Billnäs-skivbord? Bland annat de tillverkades här.

Industriverksamheten lever kvar i Billnäs. Företaget Billnäs övergick i Fiskars ägo helt år 1970. Här tillverkas idag de kända orangefärgade Fiskars-saxarna.

På vägen tillbaka till campingen i Ekenäs stannade vi också till vid Raseborgs slottsruiner, kanske de ståtligaste slottsruiner vi har från medeltiden.

På väg till Helsingfors följande dag stannade vi ännu till vid ytterligare en bruksort, lilla Fagervik, som är helt klart en av de allra vackraste platser jag sett. Fagervik grundades 1646 också av Carl Billsten. 1723 köpte bröderna Hisinger bruket. De lät bygga en kyrka och 1773 en herrgård. I kyrkan finns den äldsta ibrukvarande orgeln i Finland. Kyrkan är idag privatägd. På bruksområdet kan man vandra på egen hand men herrgården är i privat bruk. På området finns ett museum och café där man kan ta del av historien.

Vidare körde vi ner och tog färjan över till Barösund för en lunch på Scola, Kallnäsudds skola, som gjorts om till en högklassig skärgårdsrestaurang med riktigt god mat.

Det sista stoppet innan Helsingfors vi gjorde var i Ingå. Vi strosade runt i hamnen och besökte kyrkan, eftersom här finns en intressant och sällsynt väggmålning från 1500-talet. Den heter Dödsdansen och beskriver svarta dödens framfart. Kyrkans äldsta delar är från 1200-talet.

Det finns säkert många pärlor kvar att upptäcka i Västra Nyland, som Svartå slott som vi inte hann med denna gång. Hangö valde vi bort, eftersom vi varit där tidigare. Kommentera gärna om du har några bra tips på sevärda ställen i Västra Nyland.

Läs mer

Anne Levlin 2021-02-27 Anne Levlin 2021-02-27

10 resefakta om mig

Tänkte anta denna utmaning och skriva ner lite förhoppningsvis intressanta/udda resefakta om mig och mina resor. Många av bilderna är gamla, tagna före den digitala åldern, därav är bildkvaliteten inte den bästa.

1.Jag fick resa mycket redan som liten flicka, bland annat till det forna Jugoslavien

Resorna var spännande och vi åkte i stort sett alltid med egen bil runt i Europa. Bilen packades full med dynor, sovsäckar, konserver, primuskök, och annat nyttigt som kunde behövas. På släp efter bilen hade vi en tältsläpvagn, en Combi-Camp, vårt resehem. Den första bilen jag minns vi åkte runt i Europa med var en gul Lada. Tältsläpvagnen var orangefärgad. Ibland planerat, ibland mer spontant och oplanerat åkte vi iväg på våra äventyr. Jag har så många härliga minnen från denna tid och är så tacksam över att mina föräldrar gjorde det här. Jag blev bekväm och kände mig hemma var än vi var. På båtarna övernattade vi under trapporna i sovsäckar. Vilken häftig tid det var! Och ja, tältsläpvagnen finns kvar. Jag borde fixa upp den lite.

2. Jag har besökt 12 grekiska öar

Ett tag var vi väldigt Greklandsorienterade. Under flera somrar besökte vi Grekland ett antal gånger. De öar jag varit till är Samos, Rhodos, Lesbos, Kos, Kalymnos, Karpathos, Tilos, Symi, Nissyros, Kefalonia, Zakynthos och Agathonissi. Några öar har besökts flera gånger och några resor har gjorts till fastlandet.

3. Jag har en kompis i Indien som brukar ringa mig då och då

I Indien blev vi väldigt goda vänner med en trummis och han brukar ringa då och då. Han hjälpte mig för övrigt också hitta en riktigt bra djembe. I Indien fick vi också rida elefant. Elefantridning diskuteras mycket, eftersom deras fötter inte tål hårda underlag, som asfalt till exempel. Vi hade möjlighet att rida i ett wildlife sanctuary, där djuren sköttes om och långt fick leva på egna villkor.

PS. Ett Indienbesök tar på hårt på kropp och själ. Många intryck och många uttryck (läs toalettbesök).

4. Jag har spelat på jazzklubb i Ponta Delgada på Azorerna

När vi besökte Azorerna brukade vi på kvällarna gå och lyssna till en lokal jazzpianist. Vi blev bekanta med honom vilket resulterade i att han en kväll erbjöd mig att spela med honom. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Vilken kväll vi hade!

Vi besökte Azorerna det nyår när euron togs i bruk och var de allra sista i Europa att ta i bruk den nya valutan, eftersom ögruppen ligger så långt ute i Atlanten och ligger i den sista och västligaste tidszonen i Europa.

Azorerna har för övrigt fler kor än invånare och mjölkprodukter från Azorerna dominerar den portugisiska matmarknaden.

5. I Armenien och Georgien har jag bekantat mig med några av storheterna i det forna Sovjetunionen

I Georgien besökte vi Stalins hemstad och hus i Gori. Eftersom georgierna inte är speciellt stolta över sin ökände landsman, är det något av en icke-plats för dem. I Armenien kan man träffa på minnet av bröderna Mikojan. Ena brodern var en av Stalins närmaste män och den andra brodern utvecklade det sovjetiska jaktplanet MiG.

Georgien och Armenien är utan tvekan några av de intressantaste platser jag besökt.

6. Som barn blev det många resor till Sovjetunionen

Min mamma arbetade som röntgensköterska och hade en kollega som brukade ordna resor till Sovjetunionen. Klart vi hakade på. Jag har varit i Moskva, Petrozavodsk, Aunus, Sordavala och åkt båt över Ladoga till gamla Valamo. Senare har jag besökt Sankt Petersburg och Viborg. Fascinerande resor alla.

7. Jag har plockat snäckor i Senegal

I Senegal plockade jag de största snäckorna jag någonsin sett. De var otroligt vackra och var lika stora som ett litet huvud ungefär. En märklig händelse var att vi blev guidade genom traktens största cannabisodling (vi köpte inget) och fick lära oss grunderna i västafrikansk woodoo. Med hjärtat i halsgropen klappade jag en krokodil.

8. På Madeira har vi gått ett tjugotal levador och en hel del vandringsleder

Madeira har vi besökt sju gånger. Vi brukar vandra levador där, de gamla bevattningskanalerna i bergen. Det är häftigt att vandra i naturen och levadorna bjuder på spänning i olika grad. Väderförhållandena är oförutsägbara och kan bjuda på överraskningar. Man skall inte vara rädd för höga höjder här.

9. Florens är mitt andra hem

Eftersom jag är övertygad om att jag någon gång levt i Italien på 1400-talet, är det Florens som är mitt andra hem. Här känner jag mig hemma speciellt mycket. Vaggan för renässansen med all sin konst och arkitektur slutar aldrig att fascinera.

10. Kuba har en alldeles speciell plats i mitt hjärta

Nu just längtar jag riktigt mycket hit. Det är en helt annan värld där revolutionen ännu lever kvar. Musiken, miljöerna och de alldeles underbara människorna gör Kuba till en pärla här på jorden.

Malecón, Havanna. En av de bästa platserna på jorden.

Läs mer